Det som inte fick hända hände. alla panikoch ångest attackeer fick en förklaring. mina tårar rann som aldrig förr och det gjorde så ont inom mig och det rev och slet. jag vet inte vad vi ska göra.

Livet är ganska så lyckligt just nu. Ser fram emot roliga saker, har fina människor runt om kring mig, bästa bästisen som finns och massa fina vänner. Lyssnar på massa musik sen tidigare år i mitt liv, borde ijnte, blir bara ledsen, saknar allt så mycket mer då.

 

Även att lite saker är lite oklara och slår knut på min hjärna vägrar jag att låta det ta lyckan ifrån mig. Orkar inte tunga saker just nu.

 

Så slut, även att ja bara gått i skolan 3 dagar denna vecka. Nästa vecka kommer bli jätte bra. För på torsdag kvällen åker jag till världens bästa.

The luckiest girl on the planet..hahaha nää,...livets största lögn.

 

min kärlek till one direction e lite förstor. väntar på ett sms från min bff. vill vara på alla anda ställen utom här just nu. Längtar till nästa vecka. längtar till ett annat liv. så kul att när allt blivit bra så förändras allt o blir botten, fast ta de lugnt, jag är för van så de gör lixom ingenting. vill gå i ide tills efter jul eller nåt. här klagar man för full hals men de e  ju ingen som läser denna blogg endå så va spelar de för roll? ibland får jag en så stor klump i magen så jag inte kan andas, ibland, ganska ofta, genomsyrar ångesten och paniken hela mitt liv och lägger sig som en dimma runt mina sinnen.

 

Börjar känna av att jag inte somnade föräns halv 3 inatt. Fast jag hade min bästa vän här, kännde mig trygg och vi la oss ca halv 12. Trots den mest optimala situationen låg jag och vred mig i dilemman, krav, ångest, panik och liknande röror. När jag väl somnade ringde väckarklockan och hela jag kände att min förkylda kropp och jag inte orkade gå till skolan. Helt två fantastiska underbara dagar med min bästis, hon är bäst, finns inga ord som kan beskriva hur mcyket hon betyder för mig och hur mycket jag älskar henne. Hon känner mig bättre än alla och jag är mig själv till 100 med henne. Utan dej skulle de inte gå.

 

När vi sagt hej då idag och hon gått på bussen grät jag massor. Det e så fruktansvärt orättvist att just vi ska bo så långt ifrån varandra. Samtidigt som jaag inte önskar någon denna saknad hela tiden då man inte ses. Men vi får hålla ut, snart ska ja till henne igen <3

 

Lyssnar på Urban cone och den där drömska känslan sprider sig, den kväver allt annat och de e så fruktanssvärt skönt. Glömma allt jobbigt och dränka sig för en sekund i musiken.

Jaha, då var vi där igen då. Förvirring och dilemman. vad i hela världen ska ja göra? Allt känns åt fel håll. Jag har så fina människor omkring mig och de är fantastiska. Men min bästa vän, min bästis, min bff, min fbff, min syster, min tvilling by heart och biff bor päckel 1000000 mil här ifrån känns de som. Varför vi, varför!?! de finns tr miljarder människr som skulle kunna flyttat istället för mig. Varför jag? de är min största fråga för tillfället. Snälla, ta mig här ifrån. Alla måsten och krav stiger mej över huvudet och kväver mig stilla och steg för steg. Varför ska man tvingas till saker i skolan, behöva va nervös, behöva bäva för en vanlig dag? Vet inte om det är hälsosamt att sakna någon så mycket som jag gör. Det kan verkligen inte vara det. mår päckel illa och får ont i magen. Vill bara att min bff ska va här. Nu skriver ja verkligen allt som kommer upp ur huvudet.