fick lust att blogga. Sitter och lyssnar på veronica maggio. Jag bryter mot alla principer jag nånsin haft känns det som.Känner mig upp och ner, åt fel håll och smutsig, Känner mig som mig själv men ändå inte. Jag glömmer aldrig bort vad du gjort, aldrig. Jag kan förlåta dej, men ja kommer aldrig glömma vad du gjort. Musiken färgar atmosfären och får mig att skriva och skriva även om det inte blir särskillt vackert. Jag har analyserat varenda freaking ord, vridit och vänt, gråtit och känt en extrem smärta i magen, har aldrig haft sånhär panik eller känt mig såhär sårad, aldrig haft denna sorts smärta. nu är ju i princip 10/10 saker i mitt liv upp och ner och kaos, men man kanske kan vänja sig, eller? herregud, paniken griper an, klart ja inte kan vänja mig. Jag är så himla svag , känslig o jobiig.