Har varit tyst ett tag här nu. Men skriv moodet finns kvar. Och känslorna också med för den delen.

I tisdags kom världens bästa hit. Hon är den där vännen alla borde ha men inte har. Hon är underbarast.

PLötsligt från allt tungt, jobbigt ocg hårt känndes allt så helt. Glatt och glimmande.

Våra skratt har funnits där hela tiden. Jag är så glad över vår vänskap, finns verkligen inga ord. Finns inga ord som kan beskriva nog, därför denna osammanhängade text. Vi har kännt varandra sen vi var ca 6 år. Hon har alltid funnits där, igenom ALLT. Låter kanske klychigt, men det är exakt så. Hon har funnits där igenom allt.

Roliga, underbara och fantastiska saker, men också jobbiga, mörka och svåra saker.

Förut träffades vi nästan varje dag. Man var så bortskämmd. Efter en dag , eller 3 , så känndes de som man varit ifrån varandra i en evighet. Man trodde man skulle ha de så bra förevigt lixom. Men sen kom dagen man aldrig trodde skulle komma, dagen då jag flyttade. Bort. 30 mil.

Men vi tog oss igenom det också. eller vi klarar det också, just nu. Man blir så tacksam.

Hon är den där man skrattar åt allt med. Åt alla de 100 internskämt man har och skrattar så man får ont i magen och börjar gråta av skratt tårar.Hon är den man har minnen av alla sorter med, som man kan sitta o snacka, gråta och skratta åt och om i flera timmar. Hon är den som man bara kan kolla på och hon på mig, och vi tänker på samma sak. Hon som man kan snacka om allt om, utan att skämmas. Hon är den som bryr sig och är världens underbaraste. Hon är den som jag kan vara mig själv med, utan att känna mig obekväm.

Jag älskar dig, dessa ord är bara en bråkdel