Då sitter jag här igen.
Kvällens våfflor är ätna, med grädde och skratt till. Gott!
Jeapordy har spelats, skratt har skrits ut ur våra munnar, v har studsat upp och ner,
min hals har värkt så jag fått tårar.
I pauserna mellan detta har jag märkt att min inte fullt friska kropp inte gillar när jag stimmar.
För att sedan sitta här och vara jätte glad och lyssna på Francesca, samtidigt som jag är lite uppgiven över skolan imorn.

Jag borde vara galet tacksam. Det är jag.
Men kanske inte alltid.
Jag borde tacka Gud för allting alltid.
Jag borde inte klaga, även om jag inte gör de mycket(vad vet jag, gör jag det?) , så borde jag inte göra det alls.
Jag har ett så bra liv, jag har fantastiska vänner, jag är FRÄLST bara det är nåd, jag har en fantastisk familj, jag går på en superbra skola, jag har en säng, jag har pengar och TYP MILJONERSAKER TILL. Gud är så GOD!<3