Typ iaf. Lite mer än så :)


Klickade nyss in mig på en blogg, där hon skrev, jag citerar:
" För att klara va vardagen, måste man ta vara på de lediga dagar man har, annars bränner man ut sig."
Ungefär så skrev hon.
Nu är de ju inte alla som har stressig vardag, men nu skriver jag till dem som har det.

För ungefär ett halvår sedan flyttade jag och min familj, och då började jag en ny skola.
Nervös som jag var såklart steg jag in i en helt ny vardag med nya vanor.
När de sedan kom till läxor och prov, blev det en så stor kontrast att jag inte visste vad jag skulle göra, hela jag lixom ramlade bakot och svimmade om man ska tala bildligt.
Om du komemr från en skola med lite mindre läxor och prov, till en där de höjs drastiskt derekt och du ska helt plötsligt in i nya plugg vanor(som helt plötsligt tar upp extremt mycket tid) och sedan hinna med att vara dej själv, ha intressen och må bra. Detta är en SVÅR kombo.
Jag tror inte många förstår hur svårt de kan vara för vissa, och jag är en av dem vissa.
Till en början fick jag slita, mina dagar bara fylldes av plugg. Jag hade ingen vardag. Jag var övertrött och detta ledde också till någon form av "matproblem" , jag vill inte kalla det ätstörning, men något funkade inte som de skulle.
Jag fick panikattaker, motionerade3 ingenting, gick upp i vikt, och hamnade i en djup sorg. Jag grät otroligt ofta.
Jag kan inte påstå att de blev bättre med tiden,att bara plugga och ändå inte få in något i huvudet, (jag har svårt att lära in) gjorde mej så ledsen, så att på ett prov jag pluggade till massor fick jag IG i. Usch, det knäckte mig.
så mitt liv var skolan ungefär. det var verkligen brutalt, en tonårs tjejs liv ska inte vara så.

Det jag vill säga med detta, ta det lugnt i helgerna, bry er om er själva och ert välmående, de vadet jag inte gjorde vår terminen i 8:an. Prioritera intressen med, gör sheman, bara det funkar, du måste få ha kul också.
Vila ut de dagar du e lediga, tänk på dej själv. Och du kommer orka.
Jag ska börja nian nu till hösten, och allvarligt talat riktigt bävar jag. Men ja ska klara det, vad de en tar, men JAG ska inte sättas bort, jag ska bry mig. Om vad jag känner, vad ja orkar och inte pressa mig för hårt, det är bara sjukt!
Hoppas ni förstår mej.

Varma kramar rebecca!<3