Är att falla en dominant kännsla?
Att tryckas ner, dränkas i bekymmer och staplade händelser.
Allting händer för fort, jag hinner inte med.
Tårarna rinner, paniken inom mig tar form varje morgon och kommer för att stanna.

Ibland blir jag som desperat. Mina händer glider som från en klippa, handsvetten orkar inte.
Svetten förvandlas till tårar som blir till en flod då jag låtit det desperata ta över.
Då i stunden när allt utav den starka tjejen försvinner känner jag mig naken och ensam, feg och otillräcklig.

tankar lägger sig som en suddig dimma, jag ser inget, allt blir oklart.