enrebecca -

you make all things work together for my good

Fryser och lyssnar på underbar musik. Musiken är full med min bästa, mitt allt, min Jesus.

Gråter för man lätt gör fel som man inte vill göra. Känns som om tiden står stilla men ändå rör på sig i rasande fart.

Som att vi lever i moln och svävar, fast inte alltid på ett possitivt sätt.

2012-06-25 @ 16:21:49 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

skriv mood

Lite poppig musik man blir glad av och gungar till. Musiken som stavas sommar och ger dig rytmer i kroppen som du måste släppa ut. Man kommer till en annan plats , till en annan tid och en annan dag. Soliga stränder och brun hy. Massa kramar och skratt, sånt man vill ha. Lycka. Glädje. Människor. Olika, fantastiska och vackra. Man känner känslorsom inte går att beskriva med, som gör dig glad men samtidigt ledsen.

Sjunger högt och ljudligt. Hällre än fint. Åh sjunga ut allt känns så bra. Sjunga är balsam för själen. Så fantastiskt. Känner pulsen i kroppen som får dig att leva. Skriver denna väldigt osammanhängande text. Blir lycklig för skriv moodet som innfinner sig och bara spottar ut ord. Vilken fantastisk sommar som skrivs ner, som jag kan läsa i 1000 år framåt.

2012-06-23 @ 21:26:27 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

abstrakt

kollar upp i sommarnattens ljumma himmel och känner att jag passar in. Att jag ser massa vackert och betydelse fullt. Sommaren är så vacker, lång och ibland oändlig. Den på något sätt lever kvar i våra hjärtan och gör oss gladare efter än vad vi va under tiden. Jag ser de som är framföroch det som är bakom men uppfattar aldrig riktigt det som är nu. Det är lite familigt och lite abstrakt. Lite svårt att ta på. Det är som när man tror man når en stjärna på himlen, med handen. Det har man trott när man var liten, rätt vad det är sträcker man ut handen och försöker, men misslyckas. Lite så är det med nulägets sommar. Man sträcker efter saker man inte riktigt kan ta på. Inte än i alla fall.

2012-06-21 @ 22:50:15 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

A love story

"Mitt hjärta är lite fullt. Fullt av dina hjärtslag, fullt av mina känslor.
Jag har så ofta undrat hur de ska kännas, om de kan va möjligt eller för alla. Att få bli älskad av någon som du. Med den kärlek du ger med ord och gärning.
Jag trodde kanske inte helt de va möjligt, längst längst där inne trodde jag kanske att de inte gällde mig. Skulle jag någonsin få bli så där galet kär. Sådär så de gör ont och man kan bara tänka på honom. Jag visste att de gick, men trodde kanske inte det gällde just mig. Vågade inte hoppas.
Men jag fick bevis. Jag finner inga ord. Du tog mig med storm. Uttryck som att "smälta inombord", blir knäsvag, eller vara förlorad och såld förstod jag nu lika bra som hur jag går. Det blev vanlighet.
Och du. Åh du. Hur förklarar man den mest perfekta på hela jorden? Det borde inte gå. Och för mig går det inte. Du är så fantastisk så det inte finns ord tillräckligt för mig. Gud skapade den mest perfekta, och jag fick honom. Jag förstår verkligen inte hur man kan känna såhär. Så lycklig. Så full. Så vacker.
Du och jag, hand i hand, en dröm. "

Liten kärleks historia jag fick insperation till att skriva just nu. Har inget alls med mig att göra. Men somsagt. en liten historia :)

2012-06-21 @ 10:18:04 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

I loved him so. It's hard to move on.

Myser runt i mjuka prickiga byxor. Musiken fyller hela mitt sinne. Andas in och andas ut. Är inne i ett skriv mood, och jag älskar det. Alla känslor jag lagd undan, trott jag glömt, kommer fram. Vill ut och upplevas. Jag säger idrån men de är för starka. Jag kan inte kontrollera det , känslorna jag så länge tryckt undan kommer upp i till ytan, omfamnar mig, och jag gillar det inte alls. Känner mig obekväm i min egen kropp. Utan att veta vad som kommer hända , så på något sätt tar jag mig fram.

Känner mig tom men ändå så full. Tomheten efter ett abrupt slut, ett oväntat för tidigt slut. Saknaden efter människor i varadagen som inte syns längre. Man förstår inte riktigt, känner sig så tom.
Man känner sig på ett sätt full. Full utav alla erfarenheter. Lärdomar. Ny vishet. Ny styrka. Kanske mer mognad. Förändrad som människa. Massa nya sånger, ord och tankar.'

2012-06-19 @ 17:30:36 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

i berg och dal

Soluppgången i mitt liv kommer en dag. I allas våra liv finns en soluppgång, eller flera. Som lyser upp hela dig på nytt och får dej att fortsätta. Om du nångång varit i djupet är det de som hjälper dej se uppot. se punkten uppe på kullen som du kan sträcka dig efter ifrån dalen där du sitter. Din egen sol. Den som gör din insida varm och rotar ett hopp. Hopp om kärlek. Hopp om glädje. Hopp om lycka. Hopp om en morgon dag.
Men när man är där nere i djupet är det svårt att se upp. Svårt att fästa blicken på det som betyder något.
Man fångas av alla problem. Fångas av alla saker som flyger runt och vill fånga din uppmärksamhet. Dra dej ännu längre ner, så du inte ser något mer.
Som att drunkna i ett mörkt hav. De är de som är syftet. med kraften som tar bort ditt hopp. Tar bort din kraft och styrka.
Men något som är större än allt finns där för oss. Han vill oss vårt bästa i allt. Förevigt.

2012-06-17 @ 15:26:12 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Oro och ångest

Jag får alltid nån slags sommarlovs panik.
Så mycket tid att ta hand om. Att fördela.Man är liksom inte van. Inte ens efter 10 sommarlov.
Allt förväntas va på ett visst sätt. Även fast folk inte ser de, De måste verkligen va sådär vacker, magiskt och fantastiskt. Med sommar kvällar, vänner varje dag, sena kvällar och sovmornar. Det är så man vill lovet ska va. Det man önskar. Där kommer min oro och ångest in. Min panik och min stress.
Man vill ha de så, försöker pressa fram det. Man blir frustrerad och lyckas inte alltid.
Man strävar efter den perfekta sommarn.

2012-06-13 @ 19:35:28 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

sommar

Känns som flera år sedan jag skrev här.

ännu ett sommar lov har kommit. Ett år sedan förra. Ett år sen alla tårar, alla hejdå, alla kramar, alla fester, alla klänningar och alla människor. Känns så avlägset men ändå så nära på något sätt.
De var andra färger då. En helt annan tavla, helt annat motiv. Vi var så ovetande och rädda. Det var ett så stort steg vi tog. In något annat som visade sig bli så bra. Ett nytt stadie, våra känslor flög att alla möjliga håll.

Efter förstaring, som var väldigt nytt. som var skrämmande. som förändrande oss. som gav oss nya vänner. som gav oss tårar. som gav oss skratt, Kom också en sommar. Fort ocg ganska oförberett. Vi var så uppe i allt. Vi var uppe i våra känslor, våra tankar våra ord. Hej hopp studentsång och blomstertiden.

Lov får en att minnas och tänka. PÅ det som var förut, de förflutna, hur man hade det i en annan tid.
Jag drömmer mej till förra lovet. Minns känslorna. Minns dofterna. Minns musiken.Minns människorna. Minns samtalen. Minns tårarna. minns skratten. minns vinden. minns de bra och det dåliga.

Vår låt börjar spela. jag dras tillbaka. till en annantid. Till oss. Minns känslan. Minns mina tårar, mina problem och din hjälp. Jag minns varenda molekyl, varenda lukt, varenda klädesplagg, den där drömska känslan och känslan som inte heller går att beskriva. Jag minns allt. Låtgen spelar upp allt för mig. Jag minns. Vill tillbaka, fast ändå inte. Musik får en att minnas. Minnas detaljer. Minnas humburgeresturangen vi satt på. Minnas buss turen intill stan. Minnas våra kramar. Minas dina ord som fick mitt hjärta att andas lite. Som gav syre till mej. Mag känslan när du först såg mej. Ett virrevarr av känslor, obeskrivbara kommer upp i mitt inre.

Men tiden förndras. När man upptäcker svek.När orden blir tomma. När fel saker händer vid fel tillfällen och ingenting känns rätt. Jag är en helt annan människa. Du är en helt annan människa. Vi är andra människor. Det kanske inte var tänkt så som vi hade det. Vad vet jag. Remember when it rain.
Så mycket händer på ett år.

2012-06-13 @ 11:00:50 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()